Kärlek på fyra ben

Ett långt inlägg :)

 

Planen med min prinsessa under 2015 var att komma ut och börja tävla för att få rutin och börja visa upp oss.

 

Under våren började det äntligen att släppa, mycket att hennes tjurighet började hon använda med mig istället för emot mig vilket gjorde att allt äntligen började gå bra och jag kunde få börja känna att det kanske inte är helt omöjligt ändå.

Givetvis kom bakslag med jämna mellanrum ändå men det är något jag verkligen får leva med när jag rider denna fröken, hon har ju sånt humör och en oerhörd egen vilja.

 

Allt kändes helt fantastisk på träning och jag valde att anmäla till tävling, jag hittade en 90 där dom hade clear round vilket kändes helt perfekt för henne för då hade jag två möjligeheter att få henne runt banan men min glädje var inte långvarig.

Jag stog på onsdagen innan tävlingen och valde vilken av hästarna jag skulle hoppa på träningen och valde att ta Norpan för att känna hur det kändes för att sen kunna bestämma om hon var helt omöjlig för då skulle hon få stanna hemma, men hon var hur fin som helst och var hur lycklig som helst för att få hoppa. Vi hoppa även några högre språng. Men något hände och när jag skulle trava av var hon halt, hon rev rätt bra i kombinationen men kände ingen skillnad på henne efter det men halt var hon när jag skulle trava av.

 

Jag höll tummarna så hårt att dom blev blå för att hon bara hade klivit lite snett så hon skulle vara bra dagen efter igen men icke. Hon var fortfarande halt.

Hon fick vila över helgen men var fortfarande halt efter helgen så då blev det ett klinikbesök inbokat och där sa veterinären att hon hade fått en kotledsinflammation ( vilket jag tyckte kändes konstigt med tanke på att hon blev akut halt på träninge) men hon berättade att det kan uppkomma av uttre trauman också, så då fick jag lite klart för mig iallafall. Hon blev behandlad och åkte på återbesök efter 2 veckor och blev friskförklarad till min stora lycka.

 

Istället för att sätta igång henne så körde jag henne hem och släppte ut henne på betet istället där hon skulle få gå resten av sommaren för jag ville verkligen inte stressa igång henne. Men jag tyckte rätt fort att hon inte såg helt kry ut men dom runt mig tyckte hon bara såg stel ut så jag tänkte att jag inbillar mig väl bara och lät henne vara. Men en vecka senare valde jag att boka en tid på kliniken igen för att kolla om det är inbillning eller om hon faktiskt är halt och tyvärr var det ingen inbillning utan blev en ny behandling igen.... suck!

 

Jag som aldrig ha behandlat någon häst för ledinflammation tidigare (om man bortser från skrutt men vi behandlade för att se om det var det som var felet eller ej, vilket det ej var) började ju fundera på vad jag hade gjort för fel, drog på mig själv att det var mitt fel att hon var skadad osv.

 

Tre veckor senare var vi på återbesök, hon var fortfarande halt och en tredje bahandling. hem och vänta tre veckor igen och sen tillbaka. Nu friskförklades hon även om hon ej var helt haltfri på böjtspår.

Nu är vi inne i oktober och tävlingar är ändå snart slut och jag skulle aldrig vilja stressa igång för att hinna med en tävling, så valde att ta det LUGNT. Hon skrittades någon gång men tyckte inte hon var fräsch ändå trots friskförklaringen.

Hon fick fortsätta vila istället, gick några promenader med henne för att dels kolla hur hon rörde sig men även för att hon skulle få göra mer än att stå i hagen.

 

Hennes ben fortsatt att pendla upp och ner till mitten på december då det började visa sig rätt bra.

Enligt min magkänsla och hur benet har "betett" sig så tror jag inte att problemet från början var en kotledsinflammation utan att hon haft någon känning i en sena.

 

Idag vill jag inte titta efter så noga för jag tror hon är halt jämt, men ska börja skritta henne nu och hålla koll fortsätter benet att pendla från att vara svalt och tort till att vara varm och gallig så kommer jag boka tid på en annan klinik där jag hört massa gott om, även om den ligger långt härifrån så är min prinsessa värd det bästa.

 

Men nu hoppas jag att hon ska vara frisk så vi kan få komma ut och tävla när utomhus säsongen drar igång.

 

År 2016 är här och jag inser att det var rätt precis ett år sedan mitt senaste blogg inlägg!

Kan ju erkänna att jag är inte den bästa på att blogga, men jag saknar att dela med mig och att ha något att göra.

 

Vad har hänt under 2015 då? Planen var att sattsa fullt ut på Norpan men så blev inte riktigt planen :(

 

Jag har utökat hästantalet till det dubbla under en period men är nu nere på 3 igen. Det kommer separata inlägg om varje häst så dom får sin egna årshistora berättad.

 

Önskar er alla ett glatt och ett helt fantastisk 2016, ta vara på varje dag och varje minut.